Meditativ akvarell

Jag har två små etuier med akvarellfärg kvar från mina tonår. I den ena ryms en pensel och färgerna är lika fina som de var från början. På senare tid har jag ägnat en del tid till att måla. Egentligen har jag inte velat måla något särskilt. Inget som ska ramas in eller ens bli fint. Jag har bara behövt en stund för mig själv och min kreativitet. 

När jag var yngre målade jag mycket blommor, hav och natur. Mest kopierade jag från akvarellböcker. Nu är mitt målande ett annat. Jag är inte så intresserad av om jag målar fint eller rätt. Istället har jag blivit nästan besatt av en sorts mönster som kommit till mig. Jag sitter och målat små små prickar och fyller utrymmena mellan större utrymmen av färg som jag först målat dit. Det blir någon sorts textur som känns behaglig när allt är klart. 

Jag tror att jag målar lite mer meditativt och intuitivt nu. Jag målar för min egen skull. Det är ett skönt sätt att koppla bort hjärnan då och då. Ibland är det skönt att bara göra något för sin egen skull. Nu blev det här visserligen ett blogginlägg men det var aldrig tanken från början. Då hade jag istället försökt måla något fint och vettigt. Jag tror att vi är kreativa främst för vår egen skull. När vi väl är klara kan vi dela med oss om vi vill, eller låta bli för den delen. 

Jag hörde i en intervju med Ed Sheeran att han brukar nynna på sina egna låtar ända till de släpps. Sen tycker han inte att låtarna är hans längre. Tänk vad mysigt att vara den enda i världen som känner till Shape of you och får nynna på den en stund innan resten av världen får höra den. Lite så kan man ju tänka med alla sina kreativa projekt att man ska njuta av dem själv, medan man skapar. Annars är det ju inte värt att lägga tiden på det.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln