Lago d'Orta 
- En dold pärla i norra Italien.

Jag fick mitt vaccinationsbevis i förra veckan. Kanske börjar du precis som jag att drömma om att kunna resa fritt igen. Därför tänkte jag tipsa om ett resmål i norra Italien som inte är så känt och som jag och min man hann åka till innan Covid-19 slog till och stängde ner världen. 

Förundrat försöker vi ta in utsikten som möter oss när vi närmar oss vår destination Lago d'Orta i Norra Italien. De enorma, gröna alpsluttningarna ramar in den här idylliska oasen precis på gränsen till Schweiz. Att vi skulle hamna här var inte självklart. Vi hade båda känt att vi behövde få komma iväg lite men våra idéer om vart vi skulle åka skiftade en aning. Min man var sugen på att sitta vid ett café och dricka starkt kaffe och titta på folk medan jag önskade lugn och ro, värme och bad. Vi hade så när gett upp planerna på att hitta ett bra ställe att åka till när vi fick nys om Lago d'Orta. Vår yngsta dotter hade suttit en dag och klippt och klistrat i en gratisvariant av vår lokala tidning. Entusiastiskt visade jag min man den sönderklippta artikeln och vi blev båda nyfikna på orten i reportaget. Vi frigjorde ett veckoslut och bokade in oss på Hotel San Rocco. Vi hade egentligen ingen större aning om vad vi kunde förvänta oss. Några pixliga bilder på någonting som verkade vara turkost vatten och en pittoresk stad var allt vi sett från vår dotters collage. Bilder som vi snabbt insåg inte gjorde de storslagna vyerna vid sjön Lago d'Orta rättvisa.

Vägen till Lago d'Orta är lätt att köra med mestadels motorväg från flygplatsen i Bergamo. När vi väl kommer fram sitter en liten skara av dagsturister redan vid restaurangerna på terrassen ovanför staden. Vi stannar till för en tallrik oliver och lite isvatten, innan vi letar oss vidare ner för de små stentrapporna. Vårt hotell ligger precis vid stranden med ett generöst däck som bygger ut i vattnet. Vi får veta att sjön är en av de renaste sjöarna i världen. Något man lätt kan förstå när man tittar ner i vattnet och har full sikt ända till botten. Luften är nästan lika klar som sjön trots högsommarvärmen. Vi sitter länge och samtalar och lyssnar till naturens ljud. Fåglarna tystnar i takt med att skymningen närmar sig. Några sällskap sitter runt borden vid hotellets restaurang. Alla verkar påverkas av storheten på denna plats och de pratar lugnt och stilla med varandra, nästan andaktsfullt. De som är här har medvetet letat efter denna plats för den avskilda och lugna atmosfären. Maten är färgglad och utsökt och personalen snäll och omtänksam. De anpassar menyn lätt till mina önskemål om vegansk och glutenfri kost. Något som inte är så svårt när maten tillagas av så fina råvaror. Vi ser solen gå ner bakom Alperna. Det bleka brandgula ljuset reflekteras i den stilla vattenytan.

När solen går upp nästa dag söker den sig in genom våra gardiner. Vi känner att sjön lockar oss även idag. Efter en härlig frukostbuffe med ett bra utbud av både veganskt och glutenfritt får utgöra starten på vår dag innan vi beger oss ut. Nu är sjön full av liv. En familj simmar med sina tonårsbarn och lite längre ut försöker ett par surfare att få vind i seglen. De lokala småbåtarna går fram och tillbaka över sjön. Det finns en ö mitt i denna del av sjön. Hela ön är byggd som ett fort och husen är byggda så tätt att de nästan tippar över kanten. Färjor går varje dag från det lilla torget för den som vill uppleva lite kultursightseeing. Vi bestämmer oss för ett lugnare tempo för dagen. Jag tar på mig badkläderna och dyker ner i det varma vattnet. På något sätt hade jag förväntat mig en bergsjön med kallt smältvatten, men kallt är det i sanning inte. Vattnet här ber en praktiskt taget att ta en lång simtur. Jag känner mig fri när jag flyter fram under den klarblå himlen. Då och då glider ett kärlekspar par förbi i en kajak, en gentleman på sin dagliga morgontur simmar en bit längre ut. Här kan man paddla kanot, hyra en trampbåt eller ansluta sig till de modiga surfarna. Det här är en plats där människor inte har någon annan agenda för dagen än att njuta av livet  

När jag kommit upp och torkat beslutar vi oss för att ta en promenad i den lilla staden. Några stånd och butiker säljer pasta i alla möjliga färger och former. Vi pratar en stund med en äldre herre i en keramikbutik. Tallrikarna och skålarna är målade i vackra, ljusa, fantasifyllda mönster. Han berättar att han målar dem på vintern för att sälja dem i butiken under sommarhalvåret. Vi plockar med oss en uppsättning söta serveringsskålar för att ta hem till svärmor som tack för barnvakten. Jag hittar pasta "Senza Glutine" och risotto med prochini. Det är trevligt utan att vara påträngande eller överdrivet turistigt. På torget sätter vi oss ner i en modern restaurang och beställer en tallrik med grillade grönsaker. All mat vi äter här är utsökt och det finns även en restaurang med Michelinstjärna för dem som vill ha mer fina middagar. På torget serverar den gulligt mintgröna gelaterian, gelato fri från mjölkprodukter. 

Mätta och nöjda följer vi den lilla vägen som leder oss runt bukten. Det går att gå längs strandbrynet hela vägen runt staden. Vi ser en blandning av lyxiga italienska villor och trädgårdar och enklare stugor och överallt står buskar i full blom. Folk badar och solar och vi drömmer om att bo året om på ett sånt här ställe. Allt påminner om en scen i en romantisk film.

Vi är båda överens om att vi måste komma tillbaka hit igen för en längre vistelse. Detta är verkligen en unik plats, en pärla som få känner till med en natur som inspirerar till lugn och närvaro. Med många chanser för rörelse och närande mat. Vi kommer helt klart tillbaka till Lago D'Orta.

Etiketter: texter resa

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln